Hem » Information – Diagnoser och besvär » ADHD – Attention Deficit Hyperactivity Disorder

Vill du höra en personlig berättelse om ADHD så kan du boka föreläsarna
Anneli, Anette, Gunilla eller Peter så berättar de gärna om denna funktionsvariation.

ADHD

*  Funktionsnedsättning är i den här texten utbytt mot Funktionsvariation.

Vad är ADHD?

ADHD är en förkortning av Attention Deficit Hyperactivity Disorder på engelska. Det brukar översättas med uppmärksamhets- och hyperaktivitetsstörning. Om man har ADHD har man svårt att koncentrera sig och man kan har ett stort behov att röra på sig eller så kan man ha svårt att komma igång med uppgifter. Man är man också ofta impulsiv och gör saker utan att tänka efter före.

Det är viktigt att påpeka att ADHD ser olika ut hos olika personer. Hur mycket det påverkar ens vardag beror på vilket sammanhang man är i, vilka krav som ställs på en och omgivningens bemötande. De egenskaper som man kan uppleva som hinder i vissa sammanhang, kan vara tillgångar i andra.

Att man är impulsiv kan till exempel också innebära att man är idérik, fantasifull och kreativ. Man kan också vara egensinnig, orädd och vågar göra sådant som andra inte vågar, till exempel prova nya sätt att göra saker på. Många med ADHD är energiska, drivande och har stor uthållighet när de själv får välja aktivitet.

Om man har svårt att koncentrera sig när det händer mycket runt omkring en kan man istället vara bra på att hyperfokusera, det vill säga ägna sig åt en enda sak med stor uppmärksamhet. Det är en fördel om man vill bli riktigt bra på någonting.

ADHD, ADD och Damp

Ibland hör man begreppen Damp eller ADD. Båda innebär ADHD, och de används för att beskriva olika former av ADHD. ADD är som ADHD men utan överaktiviteten. Man blir lätt distraherad och tappar uppmärksamheten, men man är inte överaktiv. Istället kan man ha svårt att komma igång med aktiviteter och att få saker och ting gjorda. Det är vanligare att flickor och kvinnor har ADD. Eftersom ADD inte alltid märks lika mycket utåt kan det ta längre tid innan det upptäcks och man får den hjälp som man behöver.

Om man har damp har man förutom ADHD svårigheter med vissa rörelser. Ibland har man också svårt att tolka intryck från syn, hörsel och känsel. Begreppet damp används inte så ofta längre. Istället brukar det kallas att man samtidigt har ADHD och DCD. DCD står för Developmental Coordination Disorder.

Hur vanligt är ADHD?

Ungefär tre till sex procent av barn i skolåldern har ADHD. Det är två till tre gånger vanligare att pojkar får diagnosen ADHD, men mörkertalet bland flickor är förmodligen stort. Ungefär 2 procent av vuxna har ADHD.

Det kan bli bättre med tiden

ADHD har man hela livet, men för många blir det bättre med tiden. Det beror dels på att hjärnan mognar, dels kan det bero på att man accepterar hur man är, hittar strategier för att hantera olika situationer och lär sig att kontrollera impulser. Man brukar också få lättare att se och utveckla de positiva egenskaper som beror på ADHD. När man är vuxen brukar man också ha lättare att välja vilka sammanhang man vill vara i.

Vad beror ADHD på?

ADHD beror på att vissa delar av hjärnan arbetar på ett annorlunda sätt än hos personer utan ADHD, bland annat de hjärnfunktioner som styr uppmärksamhet, möjligheten att bestämma över impulser och reaktioner, och förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt.

Signalämnen har betydelse

Mycket är fortfarande okänt om hur hjärnan fungerar. Det är bara delvis känt vad ADHD beror på, men det har bland annat att göra med så kallade signalsubstanser, som behövs när signaler skickas mellan olika nervceller i hjärnan.

Signalsubstanser som är viktiga när man har ADHD är dopamin och noradrenalin. Om man har ADHD fungerar de här signalsubstanserna inte riktigt som de ska.

Både ärftlighet och miljö påverkar

Ärftlighet verkar vara den viktigaste faktorn till att man får ADHD. Man ärver vissa gener som styr uppbyggnaden av hjärnans olika delar och påverkar hur signalsubstanserna fungerar. Därför är det vanligt att flera i en familj eller släkt har ADHD.

Hjärnans utveckling påverkas också av de upplevelser och erfarenheter som man har under sin uppväxt. Det innebär att både arv och miljö spelar en roll för hur problemen vid ADHD visar sig.

Symtom

ADHD ser olika ut för alla; en del har det lätt där andra har svårare och tvärtom, men ADHD brukar innebära:

  • Uppmärksamhetsproblem: Att man har svårt att koncentrera sig eller att vara uppmärksam på något. Att komma igång med saker kan vara jobbigt, eller så tröttnar man fort på något man påbörjat.
  • Överaktivitet: Att man har svårt att vara ”lagom” aktiv. Det är vanligt att man är väldigt aktiv, har svårt att sitta still eller känner sig rastlös. Ibland kan man känna sig helt slut och inte vilja röra sig alls.
  • Impulsivitet: Att man är väldigt impulsiv, alltså att man gör saker direkt, utan att tänka efter. Man kan också ha svårt att styra över hur man reagerar i olika situationer.

Det finns också annat som är vanligt vid ADHD. Man kan ha

  • svårt i samspel med andra personer
  • lätt att glömma eller tappa bort saker
  • många tankar på en gång, som att de trängs i huvudet
  • svårt att ta instruktioner
  • svårt att skriva eller läsa
  • svårt att passa tider och att planera sin tid
  • svårt med vissa rörelser
  • sömnproblem, ångest, oro eller nedstämdhet
  • låg självkänsla.

Det är viktigt att andra känner till vad man har svårt för och vad man har lätt för. Ju mer närstående, klass- eller arbetskamrater, skolpersonal och andra får lära sig, desto lättare brukar livet kunna bli. Att man själv får hjälp att förstå och acceptera hur man funkar är också mycket viktigt.

Svårt att koordinera

En del som har ADHD har svårt att samordna olika kroppsdelar och att röra sig smidigt. Det märks mest när man är barn, man kanske rör sig klumpigt, slår i saker eller tar för hårt i andra. Det kan vara svårt att hänga med i bollsporter och lekar som är fysiska och tävlingsinriktade.

Stort behov av struktur

Om man har diagnosen ADHD har man ofta behov av en välstrukturerad vardag präglad av tydlighet och förutsägbarhet. Man kan känna sig frustrerad om det ställs för höga krav eller om man ställs inför plötsliga förändringar.

Lugn och ro för att fokusera

Om man har svårt att koncentrera sig kan man behöva ha det extra lugnt omkring sig. Det kan till exempel vara svårt att sålla bort oviktiga intryck från viktiga och situationer med många olika intryck kan kännas kaotiska. Man kan också ha svårt att helt förstå innebörden av vad det man ser eller hör eller att uppfatta de koder som finns i samspelet mellan människor. Man kan till exempel vara så impulsiv att man inte hinner läsa av sociala signaler eller uppfatta andras förväntningar.

ADHD hos barn

Vanliga svårigheter

De flesta barn är impulsiva, har svårt att sitt still och att koncentrera sig, men om man upplever att det blir stora problem i vardagen kan barnet behöva hjälp. Svårigheterna kan bero på ADHD, men behöver inte göra det. Det kan också vara en fas i utvecklingen som går över av sig självt när barnet mognar och utvecklas.

Alla barn har olika svårigheter. De kan variera över tid beroende på utveckling och personlig mognad, men också beroende på sammanhanget och vilka krav som ställs. Omgivningens bemötande spelar också roll.

Utredning

En utredning görs oftast inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP eller på en barnmottagning. Det finns olika utredningar för barn i olika åldrar. Som förälder eller vårdnadshavare får man berätta om barnets tidiga utveckling och aktuella svårigheter. Man får frågor om till exempel barnets språk, lekar, intressen och kontakter med andra barn och vuxna.

Vanligtvis är det en läkare och en psykolog som gör utredningen, men ibland kan det vara ett större team med till exempel också en pedagog, en sjukgymnast, en arbetsterapeut eller en logoped. De som gör utredningen ställer frågor till skolpersonal om hur barnet fungerar i skolan. Det kan handla om till exempel förmågan till uppmärksamhet eller hur man samspelar med andra.

Barnets intellektuella förmåga och förutsättningar för inlärning samt även arbetsminne, koncentrationsförmåga och förmåga att planera, organisera och genomföra aktiviteter.

När utredningen är avslutad får föräldrar eller vårdnadshavare ta del av resultatet både muntligt och skriftligt. Personer som är viktiga för barnet, till exempel någon i skolan eller i familjens nätverk, får ofta ta del av utredningen om föräldrarna samtycker till det. Om barnet får diagnosen ADHD behöver man som förälder diskutera barnets styrkor och svårigheter med förskole- eller skolpersonal, så att barnet kan få det stöd det behöver.

Att få besked

Att få veta att ett barn har ADHD kan påverka hela livet för dem runt omkring. Som närstående kan man till en början reagera med starka känslor. Ju mer man lär sig om funktionsvariationen, desto lättare brukar det vara att acceptera situationen. Kunskap gör ofta att man lättare kan se möjligheter istället för bara svårigheter.

Efter hand brukar föräldrar och andra närstående utveckla förståelse för vad ADHD innebär och vilja veta mer om vilka effekter det kommer att ha på barnets och familjens liv. Det finns böcker som handlar om hur det är att själv ha ADHD, och hur det är att leva med barn som har ADHD.

På många håll finns det också föräldrautbildningar där man kan lära sig mer om ADHD och man kan få råd om hur man kan bemöta sitt barn och hur man kan förhålla sig till vissa beteenden. Ett sådant program är Komet som har som mål att lära ut verktyg som leder till mindre bråk och konflikter hemma och i skolan. Ett annat är COPE.

Det kan vara skönt att träffa andra som är i samma situation som man själv. Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer som har en neuropsykiatrisk funktionsvariation. Attention har lokalföreningar på många platser i landet. Där kan man träffa andra föräldrar och delta i olika aktiviteter som föreningen erbjuder.

Att få besked om ADHD i tonåren

Om man är tonåring och får beskedet att man har diagnosen ADHD kan man bli överrumplad. Till en början kanske man reagerar genom att förneka och låtsas som att det inte har hänt. Det kan vara jobbigt att få veta att man har en funktionsvariation. Men även om det till en början kan kännas svårt och tungt, finns det många som tycker att det är en lättnad att få en diagnos. Det sätter ord på och förklarar de svårigheter man kan ha upplevt.

Det kan vara bra att ta sig tid att gå igenom beskedet, läsa på om funktionsvariationen och gärna prata med någon man litar på.

När man är myndig och kanske pluggar eller jobbar, bestämmer man själv vad andra ska få veta. Om det finns saker man har svårt med eller behöver, kan det vara bra om någon känner till det, till exempel en studievägledare, lärare eller arbetsledare.

Bra att prata med någon

Det kan vara bra att träffa och få stöd av en person som inte är en familjemedlem eller tillhör ens skola eller jobb. Tillsammans med en så kallad stödperson eller en psykolog eller terapeut kan man prata om vad som är särskilt svårt eller lätt för en, och träna på vad man ska göra i olika situationer. Man kan jobba med att få bättre självförtroende eller självkänsla. Man kan också komma på sätt att utveckla och få användning av det man är bra på.

Man behöver ofta lära sig mer om ADHD

I och med att man får veta att ens barn har ADHD behöver man själv och andra personer runt omkring, som till exempel skolpersonal, lära sig om ADHD. Det är för att man tillsammans ska kunna hantera det som barnet brukar ha svårt med eller problem som uppstår.

Om man har ADHD är det till exempel särskilt viktigt med tydlighet och struktur. Då kan det underlätta om barnet får veta vad som ska hända under dagen i tid eller får påminnelser i mobilen. Det kan också till exempel handla om att förklara saker på ett tydligt sätt, ge barnet en instruktion i taget för en uppgift, anpassa krav eller påminna barnet om var det ska vara.

På många platser i landet finns särskilda ställen där barnet och närstående kan gå i gruppträffar med andra som har ADHD och liknande funktionsvariation. Det finns också information och forum om ADHD på internet.

Rätt till individuell skolplan

Det är viktigt att undervisningen eller skoldagarna anpassas utifrån vad barnet har svårt eller lätt med och vad det behöver. Barnet har rätt att få en individuell utvecklingsplan, oavsett i vilken skola eller klass det går. Skolan har ansvar att erbjuda det stöd och den hjälp barnet behöver för att klara sin inlärning. Det kan till exempel innebära att barnet får extra tid till vissa uppgifter, får göra vissa saker i mindre grupp eller att får en lärare eller stödperson som man träffar själv. En del barn får en resursperson, en egen assistent som är med i skolan och ger extra stöd.

I en del skolor finns särskilda klasser eller grupper för dem som har ADHD. Det är olika vad som passar en bäst.

Behandling med läkemedel

Centralstimulerande medicin kan hjälpa

I kombination med annan sorts hjälp, kan barnet få medicin som gör det lättare att koncentrera sig, vara still och styra över hur det reagerar. De läkemedel vanligaste läkemedlen är de som kallas för centralstimulerande medel, läkemedlen innehåller det verksamma ämnet metylfenidat.

Medicinerna kan användas av barn från 6 års ålder. Innan barnet får centralstimulerande läkemedel får det först prova olika stödinsatser, som råd till föräldrar och anpassning i förskolan och skolan. Om det inte hjälper kan barnpsykiatrer, barnneurologer och vissa barnläkare skriva ut medicinen. Medicinerna kombineras alltid med andra stödåtgärder.

I början av behandlingen får barnet gå på täta kontroller för att undersöka om det tål medicinen och har nytta av den. Därefter brukar barnet få gå på kontroll minst var sjätte månad, och dessutom om dosen ändras.

Vad kan man få för hjälp?

Som förälder till barn med funktionsvariation kan man få stöd från samhället. Vilket stöd familjen kan få beror funktionsvariationen och hur mycket den påverkar barnets vardag. De flesta insatser måste man söka själv och därför är det bra att känna till vilken typ av hjälp man kan få. Man kan diskutera med det team som gjorde utredningen och man kan också vända sig till socialtjänsten i kommunen där man bor.

ADHD hos vuxna

Som vuxen kan man vända sig till en vårdcentral eller till en psykiatrisk mottagning för att få kontakt med en läkare eller psykolog.

Utredning

Innan en utredning är det bra att tänka igenom om man har någon nytta av att få en diagnos och om det är värt att genomgå en utredning. Det kan vara jobbigt och ta tid och energi att gå igenom en utredning, men det kan finnas fördelar med att få en diagnos. Det kan till exempel vara skönt att få ett namn på de svårigheter man har och det kan i sin tur öka förståelsen från omgivningen. Om man får diagnosen ADHD kan man ibland få stöd från kommun och habilitering.

Utredningen går princip till på samma sätt för vuxna som för barn, men upplägget kan variera något mellan olika mottagningar. Vilken del av vården som gör utredningen kan också variera, men många gånger är det en psykiatrisk mottagning. Vanligtvis är det en läkare och en psykolog som gör utredningen men ibland kan det vara ett större team med till exempel en pedagog, en sjukgymnast eller en arbetsterapeut.

Man själv och ibland någon närstående intervjuas av läkare och psykolog. Man får frågor om till exempel vilka symtom man haft som barn, hur utvecklingen har sett ut och vilka aktuella svårigheter man har.

Oftast kompletteras intervjuer med frågeformulär. Ibland undersöks också kognitiva funktioner, som till exempel minne, förmåga att lösa problem och koncentration och förmåga att planera.

När utredningen är avslutad får man ta del av resultatet både muntligt och skriftligt. Det kan vara bra att ha en närstående med sig vid det avslutande samtalet.

Vad kan man behöva för hjälp?

Det är olika för olika personer vilket stöd man behöver, hur mycket och från vem. Oftast kan man få hjälp att lära sig att klara av olika situationer och vardagsuppgifter. Man kan diskutera vilken hjälp man ska få med det team som gjorde utredningen. Stöd i sin vardag kan man till exempel få via socialtjänsten i den kommunen där man bor.

Stöd i vardagen

Man kan till exempel behöva hjälp med att organisera sitt hem. Det vill säga bland annat med att hålla ordning, sortera och slänga saker, handla, laga mat, städa och tvätta. Det kan också handla om att göra en budget och att hitta ett system för att sortera räkningar och se till att de blir betalda i tid.

Man kan ibland få en så kallad stödperson, som hjälper en med ekonomin eller kontakter med sjukvården eller myndigheter. Man kan också tillsammans med stödpersonen jobba med att få bättre självförtroende eller självkänsla. Man kan också komma på sätt att utveckla och få användning av det man är bra på.

Stöd på arbetsplatsen

På arbetsplatsen kan det underlätta om man får möjlighet att arbeta i en lugn miljö eller om man kan få tillgång till datorstöd. Att gå ner i tid kan hjälpa om man har en stressad livssituation och att få styra sin tid och sina arbetsuppgifter själv i större utsträckning kan göra att det blir lättare att upprätthålla motivationen.

Telefonjourer och patient- och anhörigföreningar

Ibland kan det vara skönt att bara få prata med någon. Det finns flera telefonjourer som man kan ringa för att få rådgivning. Gå in på 1177.se för att hitta mer information.

Det finns också patient- och anhörigföreningar som man kan kontakta, du hittar Riksföreningarna HÄR, annars hittar du dina lokalföreningar på 1177.se under respektive län.

Boktips

Här är ett urval ett urval av böcker om ADHD:

  • Barn med koncentrationssvårigheter, Björn Kadesjö, Liber, 2007
    Författaren, överläkare vid barnneuropsykiatriska kliniken vid Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus, tar upp vad av den här typen av problem beror på och vad man kan göra åt dem.
  • Ett barn i varje klass: Om ADHD och damp, Christopher Gillberg, Cura, 2005 
    Författaren, professor i barn- och ungdomspsykiatri, riktar sig både till yrkesverksamma och till föräldrar till barn med ADHD och damp.
  • Explosiva barn, Ross W Greene, Cura, 2003 
    Författaren, en amerikansk psykolog, skriver om hur man kan hjälpa barn med häftiga vredesutbrott, impulsivitet, instabilt humör och aggressivitet.
  • Vilse i skolan, Ross W Greene, Cura, 2009
    Boken beskriver den förändring och förbättring som sker när lärare får ökad kunskap om hur man kan bemöta och hjälpa barn som har svårt med flexibilitet och att klara frustrationer.
  • Vuxna med damp/ADHD, Vanna Beckman, Cura, 2001
    Författaren, som är journalist, vänder sig med boken dels till dem som lever med problemen eller diagnosen som vuxna, dels till alla som yrkesmässigt kommer i kontakt med besvären.

Texten är hämtad från 1177.se, här hittar du mer nyttig information.